Miljödebatten uteblev när Motala kommunfullmäktige den 25 november enhälligt antog den föreslagna detaljplanen för Gamla Motala Verkstad. Att Naturskyddsföreningen kritiserat att det framtagna förslaget inte uppfyller miljörättens krav på miljöbedömningarna uppmärksammades endast genom att en fråga från en ledamot ställdes till närvarande tjänsteman från Plan- och miljökontoret om kritiken från Naturskyddsföreningen som man kunnat läsa i lokaltidningen. Tjänstemannen svarade att föreningen önskade mer utredning kring miljökonsekvenserna, men att ärendet kunde anses vara tillräckligt utrett genom utförd fördjupad riskanalys och åtgärdsutredning.

Hur ska vår politiker navigera i den framtida utvecklingen mot ett klimatsmart och hållbart samhälle om man inte vill eller vågar bemöta och debattera kritik i miljöfrågor? Vi tycker detta är en berättigad fråga då en så pass omfattande förändring av ett äldre industriområde genomförs utan någon som helst miljödebatt. Området har ju visat sig innehålla 116 000 ton förorenad massa och för att överhuvudtaget en ny verksamhet ska kunna införas i området måste sanering genomföras. Är inte det skäl nog för att ändå nämna att det finns en miljöproblematik och kritik mot detta? Frågan om hur stor efterbehandling det förorenade området kräver, vilka metoder som ska användas är både miljökänslig och en ekonomisk fråga. Hur stora risker för människors hälsa som ska accepteras samt hur mycket föroreningar med tungmetaller som ska tillåtas rinna ut i Motala ström är en annan väsentlig fråga i sammanhanget. När viljan finns genomför Motala kommun ett förhållandevis gott miljöarbete som t ex renhållningen med den gröna påsen, framtagningen av ett utmärkt naturvårdsprogram och en välgjord handlingsplan för friluftslivet. När det sedan kommer till områden inom stadsbyggnad, särskilt där kommunen är fastighetsägare med ägaransvar, tummas det ofta på miljöarbetet. Ambitionerna blir lägre och lagarna tolkas vidlyftigt eller felaktigt. Detaljplaneringen av Gamla Motala Verkstad är ett sådant exempel. Det gamla industriområdet rymmer mycket av Motalas stolta kulturhistoria där svensk verkstadsindustris vagga stod. Här står dock kvar värdefulla och arkitektoniskt vackra byggnader som kan tas till vara och bli grunden till en fin kulturstadsdel, ett bra och vällovligt syfte. Men här finns också stora föroreningar i en omfattning att området sannolikt har Motalas mest förorenade mark. När vi i Naturskyddsföreningen påtalar betänkliga brister i det framtagna beslutsunderlaget anser vi oss ha rätt att förvänta oss att beslutsfattarna i kommunfullmäktige tar sig en ordentlig funderare innan man ger klartecken åt mycket stora investeringssatsningar.

Det kan inte råda tvivel om att en detaljplan för detta komplexa, förorenade område med krav på saneringsåtgärder och skydd mot människors hälsa, måste föregås av en gedigen beredning av miljökonsekvenserna! Enligt miljörätten gäller försiktighetsprincipen som även gäller Motala kommuns planering!

Naturskyddsföreningens kritik kvarstår obesvarad. Våra främsta argument för att en miljökonsekvensbeskrivning ska genomföras är kortfattat följande:

1) Mycket stor omfattning av föroreningar. Även utifrån Naturvårdsverkets MIFO-metodik betraktas föroreningarna vara mycket stora! Problematiken är komplex och försiktighetsprincipen gäller vid miljöbedömningen.