Naturskyddsföreningen Folder 8 sidor

Slutrapport – LONA-projektet: ”Förstudie av förutsättningarna för ett biosfärområde inom Motalas sjönära naturlandskap och rika kulturbygd vid Vättern”

Motala den 31 mars 2020
Statliga bidrag till Lokala Naturvårdsprojekt är medfinansiär för genomförandet av detta projekt Innehåll

1. Inledning. 
2. Biosfärområde – ett modellområde för hållbar utveckling.
3 Metod.
4. Potentiellt biosfärområde i Motala.
5. Det Potentiella biosfärområdets kulturhistoriska värden.
6. Slutsats och tankar om framtida insatser.
7. Referenser.

1. Inledning
Inom Motala kommun finns nästan alla svenska naturtyper och landskapet ingår i den s.k. mellansvenska israndzonen, där inlandsisens rand stod under en längre köldperiod för ca 12 000 år sedan, då den pågående avsmältningen avtog. Stora mängder av moräner och isälvsmaterial avsattes och formade det landskap som idag är framträdande.

Förutom en vacker och omväxlande natur, har landskapet påverkats av en enastående intressant kulturhistoria.

Vid genomförda utgrävningar har arkeologerna upptäckt mänsklig närvaro som daterats till 11 200 år gamla. Redan kort tid efter det att inlandsisen lämnat landskapet, kom människor till den trakt vi idag benämner Motala.

Det kan således konstateras att landskapet i Motala påverkats av människan redan från den tidpunkt då inlandsisen frigjort landskapet och då Vättern utvecklades från att vara en issjö i Baltiskka ishavet, till att bli en havsvik i Yoldiahavet och därefter, genom landhöjningen, bli en insjö. Vättern saknade en avrinning under första fem till sjuhundra åren som insjö och har då benämningen Fornvättern. Arkeologerna har med hjälp av provtagningar i Boren och jämförelser med sjöbotten vid strömmens utlopp från Motalaviken kunnat tidsbestämma att Motala ström bildades omkring 7 200 år f.Kr. Motala ström blev sedan en viktig ådra för kulturlandskapets utveckling.

1.1 Förstudiens syfte och mål
Redan 2015 togs detta LONA-projekt fram (LOkala NAturvårdssatsningen, Naturvårdsverket). Den drivande tanken var att utgå ifrån ”Motalas sjönära naturlandskap och rika kulturbygd vid Vättern” och genomföra en förstudie att utreda om det fanns tillräckligt intresse och förutsättningar för att bilda ett biosfärområde enligt UNESCO:s krav.

Målet med förstudien är att som en första etapp utreda om intresse och förutsättningar finns att bilda ett s.k. biosfärområde enligt UNESCO:s krav.  Målet är att långsiktigt bevara biologisk mångfald och gynna social och ekonomisk utveckling med lokal förankring. Syftet med förstudien är att skapa samarbete mellan olika intressentgrupper. Detta leder till en integrerad landskapsanalys med helhetssyn och stärkt delaktighet att verka för en långsiktig hållbar utveckling inom kommunens geografiska gränser.
Klicka hit

2. Biosfärområde – ett modellområde för hållbar utveckling
Ordet ”biosfär” betyder allt levande på jorden och den miljö det lever i. FN-organet för kultur, vetenskap och utbildning, UNESCO, utser biosfärområden, vilket syftar till att förbättra relationen mellan människa och natur. MAB (Man and the Biosphere Programme) inom UNESCO, är den enhet som samordnar Biosfärområdena i världen. Det finns 701 biosfärområden i världen, varav sju i Sverige, där Biosfärprogrammet Sverige har rollen att bland annat hålla samman programmet i ett nationellt nätverk för att underlätta samarbete.

2.1 Brobyggare
Ett biosfärområde kan ses som en brobyggare som knyter samman strategiska aktörer (ägare, brukare m.fl.) i ett visst område. I biosfärsområden testas nya metoder och där söker man ny kunskap. Som modellområde ska biosfärområdet bidra till bättre förståelse för biosfärens resurser. Målet är att ge exempel på hur människan kan bevara ett naturområde och samtidigt ha förutsättningar kunna leva hållbart i ett visst område.

2.2 Biosfärområdens syften
Ett biosfärområde har tre huvudsyften:
Bevara biologisk och kulturell mångfald, ekosystem och landskap,
Utveckla samhället på ett långsiktigt hållbart sätt,
Stödja demonstrationsprojekt, forskning och miljöövervakning.
På det lokala planet ska man sträva efter att på bästa sätt tillämpa dessa syften praktiskt i området och i samverkan med berörda parter.

2.3 Inga inskränkningar i äganderätt, nyttjanderätt och brukanderätt.
Ett biosfärområde innebär inga inskränkningar i äganderätt, nyttjanderätt och brukanderätt men heller inte några inskränkningar i allemansrätten. Ett biosfärområde innebär inget ytterligare lagskydd, men man kan på lokala initiativ och frivilliga överenskommelser mellan till exempel markägare och kommun, arbeta för att öka tillgängligheten till naturen.

2.4 Finansiering och organisation
Biosfärområdets verksamhet får ett verksamhetsbidrag från Naturvårdsverket om man blivit godkänd som biosfärkandidat eller biosfärområde. Därutöver kan olika finansieringsformer användas då verksamheten ofta är projektinriktad.

Varje biosfärområde bygger på lokala initiativ och ser olika ut, även hur verksamheten organiseras. Det kan räcka med att bilda en intresseförening.

2.5 Lämpligt område
Det som kännetecknar biosfärområden i världen är att dessa områden har höga landskapsvärden, både kulturhistoriska och biologiska, som värnas och nyttjas på ett långsiktigt hållbart sätt.

Biosfärområden ska vara förankrade på regional och lokal nivå för att sedan kunna nomineras av regeringen. Unescos globala styrelse för Biosfärprogrammet prövar sedan att det nominerade området uppfyller alla kriterier och beslutar därefter att ge området officiell status som biosfärområde.

Klicka hit

3 Metod
Ambitionen har varit att bilda en arbetsgrupp tillsammans med intressenter. För att genomföra utredningsarbetet av förutsättningarna för ett biosfärområde med de krav som ställts på LONA-projektet gjordes en presentationsdag/inspirationsträff. Minst fem intervjuer och minst två seminarier samt ett studiebesök till ett väl utvecklat biosfärområde, gjordes för att inspirera och stärka engagemanget för projektet. Studier av tillgänglig litteratur som behandlar Motalas landskap har också varit en väsentlig del av projektet.

3.1 Praktiskt genomförande av projektet och erfarenheter
Redan vid uppstarten av detta projekt visade det sig tidigt att kunskapen om hållbar utveckling inte är särskilt utbredd i vårt lokalsamhälle, varken bland politiker eller lokalt föreningsliv. UNESCO:s definition av biosfärområde och kännedomen om dess syfte som modellområden för hållbar utveckling, har visat sig vara ett okänt koncept. För att kunna skapa en arbetsgrupp enligt planerad metod och få intressenter att engagera sig i hållbarhetsfrågorna arbetades ett presentationsunderlag fram. Inför träffar med olika grupper och intressenter anpassades detta presentationsunderlag.

Eftersom kännedomen om biosfärområden och dess syften och uppgifter var bristfälliga, ägnades möten och intervjuer till mer av presentation och information av biosfärsområdenas mål, syften och krav. Dialogen om intresse och engagemang blev därmed mycket begränsad. För att kunna fullfölja projektet valde vi därför att utöka kretsen av individer och grupper av intressenter för att lämna information och genomföra intervjuer. Totalt genomfördes 27 informationsmöten och intervjuer i projektet.

3.1.1 Intressenter, lokala politiker
Politikerna identifierades tidigt som en nyckelgrupp. Genom deras uttalade intresse räknade vi med att få draghjälp i projektet till att få övriga intressenter att på allvar vilja ägna lite av sin tid åt att engagera sig i projektet. Därför kontaktade vi samtliga partier företrädda i Kommunfullmäktige och erbjöd dem en presentation av projektet, dess syfte, mål och möjligheter.

Före utgången av 2017 fick vi träffa tre partier i möten där vi kunde presentera projektet. De två största politiska partierna, S och M, avvaktade med inbjudan till presentation och dialog. Vi bedömde deras deltagande som avgörande för att få en någorlunda bred förankring bland de politiska partierna och att kunna slutföra projektet med studiebesök och seminarier. 2018 hade vi ett informationsmöte med M, som dock förmedlade ett svagt intresse för projektet. Under mars månad 2019 genomfördes en informationsaktivitet med S, vilket resulterade i ett visst intresse av projektet.

Vår strävan att få denna breda politiska förankring fick under 2018 en hård konkurrens med valårsaktiviteter och etableringsfrågan kring Aquadomen Lalandia med fem detaljplaner som bl.a. medger ca 500 strandnära semesterbostäder. Vi lade in frågan om intresse för vårt Lona-projekt i vår ordinarie valenkät. På den direkta frågan: ” Stödjer ert parti att avsätta resurser för att stödja och slutföra denna förstudie?” fick vi ett positivt svar från fem politiska partier: Mp, C, L, KD, V, medan M svarade med ett nej och S svarade ” Vårt parti har inte haft möjlighet att ta ställning till frågan än”. SD valde att inte lämna något svar.

3.1.2 Övriga intressenter såsom föreningar, organisationer och näringsliv
Ett stort problem har varit att erhålla kontaktuppgifter till övriga intressenter såsom föreningar, näringsliv och organisationer i tillräcklig omfattning. Då ett allmänt register för ändamålet saknas har möjligheterna att även att få korrekta uppgifter via ”nätet” varit mycket begränsade.

Presentationer och intervjuer har genomförts vid 27 olika tillfällen och med totalt ca 325 deltagare. Det gensvar vi fått är visat lokalt intresse för de möjligheter ett biosfärområde kan ge. Samtalen har varit mycket givande och hjälpt oss att ta fram ett förslag till ett potentiellt biosfärområde i Motala. Dock har intresset för att själv engagera sig och med egen tid delta i projektet visat sig vara avvaktande. En av förklaringarna till detta kan vara att Motala kommun ligger väldigt sent i uppstarten av Agenda 2030. Hållbarhetsfrågorna uppfattas troligen inte som tillräckligt viktigt att ägna tid åt tillsammans med andra i samhället. Där krävs kanske en mer officiell aktör, såsom kommunen.

Handlingsplan Agenda 2030, publicerad av regeringskansliet 14 juni 2018, poängterar en bred delaktighet i omställningen. Avsikten att ”stimulera och utveckla former för samverkan och partnerskap inom och mellan den offentliga sektorn, näringslivet, civilsamhället, akademin och andra samhällsaktörer för hållbar utveckling”. I denna avsiktsförklaring ingår att ”stödja och underlätta ett än starkare engagemang på lokal och regional nivå i kommuner och landsting”. Här ser vi en stor utvecklingspotential för vårt lokalsamhälle inom Motala kommun.

3.1.3 Agenda 2030
Under 2018 har Agenda 2030 med globala mål fått ökat fokus och medfört fördjupad kunskap både hos oss lokalt i Naturskyddsföreningen och i många regioner, kommuner och myndigheter. Vi har succesivt kommit till insikt att en mer utvecklad och bred dialog kring långsiktig hållbarhet är nödvändig för att uppnå de globala målen i Agenda 2030.  Motala kommun har dock inte kommit igång med något arbete med Agenda 2030 som skulle kunnat bidra till att öka intresset att medverka i detta projekts genomförande. Dock drar vi inte slutsatsen att det saknas lokalt intresse. Mottagare av vår information vid fysiska möten och enskilda intervjuer har visat ett stort intresse för idén om ett biosfärområde. Det politiska intresset för att bilda ett biosfärområde i Motala kommer sannolikt även att öka med ökad kunskap om nödvändigheten att genomföra Agenda 2030.

Inför de planerade seminarierna hösten 2019 kontaktades Mjölby/Motala FN-förening, för att hjälpa till med material om Agenda 2030 och delta i det första seminariet och övergripande berätta om Agenda 2030 och de globala målen.

Projektet har valt ut förslag till globala mål enligt Agenda 2030, att fokusera på vid start av ett biosfärområde i Motala. Dessa mål är följande:

Mål 2: Ingen hunger där målet att främja ett hållbart jordbruk ingår.

Mål 6: Rent vatten och sanitet för alla, där dricksvattenförsörjning är en viktig del.

Mål 11: Hållbara städer och samhällen

Mål 13: Bekämpa klimatförändringarna

Mål 15: Ekosystem och biologisk mångfald

Mål 16: Fredliga och inkluderande samhällen för hållbar utveckling

Mål 17: Genomförande och partnerskap där lokalsamhället ses som en viktig förändringskraft.

3.2 Studiebesök till Biosfärområde Östra Vätterbranterna
Efter kontakt med koordinator för biosfärområdet, Charlotte Burman, genomfördes ett studiebesök den 12 oktober 2019. Efter diskussion och praktiska förutsättningar fastställdes ett max-tak på 20 deltagare. Samtliga partier företrädda i Motala Kommunfullmäktige och några större viktiga intressenter inom naturvård och besöksnäring bjöds in. Tre politiker från två olika partier anmälde sitt deltagande, varav en person fick förhinder tidigt under besöksdagen.

Från Östra Vätterbranterna deltog ordförande Inger Ekengard och koordinator Charlotte Burman. Samlingsplats blev Girabäckens naturreservat, Ödeshögsvägen, strax norr om Gränna. Här blev vi guidade under en promenad utefter den intressanta bäcken och ned till den forna hamnen vid Vätterns strand.

Därefter följde ett besök i ett nyligen startat gårdskafé för förmiddagsfika. En genomgång av planerat program för dagen gjordes och därefter presenterades Biosfärområdet Östra Vätterbranternas organisation och verksamhet, med uppsatta mål och genomförda och pågående projekt mm. Bland annat kunde vi konstatera att organisationen bestod av en relativt enkel intresseorganisation där Jönköpings kommun gav stöd i form av anställd koordinator som ansvarade för administrationen och kontakter med externa projekt mm. Verksamheten är mycket omfattande och presenteras bl.a. på biosfärområdets hemsida. Besök gjordes därefter vid Röttle by med promenad för att bese området där kvarnar tidigare funnits, vattenfallet och besök vid Röttle hamn. Avslut med frågestund skedde efter en guidad biltur genom landskapet väster om Gränna fram till Bauergården i Bunn.

3.3 Seminarium Naturvärden
Ett första seminarium med temat ”Naturvärden” hölls den 18 september 2019.  Inbjudan att delta skedde dels via sociala medier och e-post som gick till samtliga partier representerade i Motala kommunfullmäktige, ett femtontal föreningar och organisationer inom natur, miljö- och kulturområdet samt enskilda intressenter vi haft informationsmöten och intervjuer med.

Seminariets syfte var att gå igenom väsentliga naturvärden inom det förslag till ”Potentiellt biosfärområde” som tagits fram. Samtidigt presenterades vårt förslag till hur Agenda 2030 med de globala målen skulle arbetas med och prioriteras. Seminariet inleddes med att kommunekolog Fia Sundin kortfattat beskrev biosfärområdens indelning av s.k. kärnområden, som består av områden med lagstadgat naturskydd samt hur ett biosfärområde indelas i buffertzoner och utvecklingsområden.

Inför mötet skapades ett digitalt kartunderlag i GIS med förslag till gräns för det föreslagna Potentiella biosfärområdet, naturreservat och andra lagskyddade områden såsom Natura 2000-områden och skyddade biotoper som skulle utgöra kärnområden. Från denna digitala karta printades papperskartor ut med lagligt skyddade områden markerade jämte riksintressen för att utgöra ett bra underlag för grupparbeten och diskussioner.

Efter introduktionen av Fia Sundin delades deltagarna, som uppgick till 15 personer, in i fyra arbetsgrupper med uppgift att utifrån sina erfarenheter och kunskaper ta fram förslag till buffertzoner och föreslå eventuella justeringar av den markerade gränsen för det potentiella biosfärområdet. Förslag lämnades dels genom att anteckningar gjordes på postitlappar som lades ut på kartorna samt att förslag till buffertzoner och gränsändringar gjordes med färgpennor. Därefter följde redovisning från respektive grupp med efterföljande diskussioner och frågor.  Resultatet från seminariet har sedan legat till grund för nedanstående förslag och beskrivning av potentiellt biosfärområde inom Motala kommun.

3.4 Seminarium Kulturvärden
Ett andra seminarium med temat ”Kulturvärden” hölls den 15 oktober 2019.  Inbjudan att delta skedde även till detta seminarium via sociala medier och e-post som gick till samtliga partier representerade i Motala kommunfullmäktige, ett femtontal föreningar och organisationer inom natur, miljö- och kulturområdet samt enskilda intressenter vi haft informationsmöten och intervjuer med.

Seminariets syfte var att gå igenom väsentliga kulturhistoriska värden inom det föreslagna Potentiella biosfärområdet. Seminariedeltagarna fick lyssna till en kulturhistoriskt kunnig panel som bestod av historiker och filmare, Fredrik Ousbäck, Per-Gunnar Andersson, intendent på Övralid och aktiv inom Motala Musei- och hembygdsförening, arkeolog Linus Hagberg från Arkeologerna och Per-Gunnar Igelström, pensionerad gymnasielärare med stor kunskap om bland annat Motala Verkstad.

Medlemmarna i denna panel föreläste om väsentliga delar i Motalas kulturhistoria. Linus Hagberg redogjorde om Motalas forntid med start från 11 200 år sedan. Utifrån de arkeologiska resultaten från de utgrävningar som gjorts utmed Motala ström och i ”kanaljorden” sedan år 2000, presenterade Linus den fantastiska kunskap om tidig stenålder som fynden i Motala givit. Fredrik Ousbäck berättade om det man idag vet om Motalas medeltidshistoria och tog även upp till diskussion vad som kan dölja sig under det uppdämda Motala ström. Det förindustriella Motala inklusive utvecklingen från det att Baltzar von Platen startade det stora kanalprojektet Göta kanal och utvecklingen Motala Verkstad berättade Per-Gunnar Igelström. Denna föreläsningsdel i seminariet avslutades sedan med Per-Gunnar Anderssons berättelse om författare och nobelpristagare Verner von Heidenstam, som lät bygga Övralid. Detta var det inslag som låg närmast rent kronologiskt vår nutida historia. Efter avslutade föreläsningar vidtog en paneldiskussion med frågor och diskussioner.

 

3.5 Seminarium Besöksnäring och Landsbygd
Ett tredje seminarium med temat ”Besöksnäring” hölls den 14 november 2019.  Inbjudan att delta skedde även till detta seminarium via sociala medier och e-post som gick till samtliga partier representerade i Motala kommunfullmäktige, ett femtontal föreningar och organisationer inom

 

natur, miljö- och kulturområdet samt enskilda intressenter vi haft informationsmöten och intervjuer med.

Seminariets syfte var att skapa en diskussion om hur man skulle kunna dra nytta av ett Biosfärområde i Motala, avgränsat till besöksnäring och landsbygdsutveckling. Frågeställningen som ställdes till seminariet var om och hur man skulle kunna presentera och marknadsföra Motala på ett fördelaktigt sätt för att gynna besöksnäringen och handeln på landsbygden genom att dra nytta av ett biosfärområde.

Som inledning till diskussion och grupparbeten inledde Lotta Karlsson, vd i Svecia Travels. Lotta är välkänd och ledande entreprenör inom besöksnäringen i Motala och västra Östergötland. Hon inledde seminariet med en mycket fin och intressant visning och genomgång av turistbroschyrer som var kopplade till Motala. Det är en stor mängd av informationsmateriel för besökarna och där finns information från både ett nationellt, regionalt och lokalt perspektiv. Merparten av informationen till besökarna är på svenska, men översättningar förekommer och då på engelska och tyska. Här finns dock en stor utvecklingspotential då den stora gruppen av utländska besökare växer starkt. Det är framför allt de mer lokala informationsbroschyrerna som ofta helt saknar annat språk än svenska. Det som står högst i rang vad gäller intrycket av Motala är den vackra och omväxlande naturen.

Viktiga frågor som togs upp av seminariedeltagare var tillgängligheten till de olika platserna som är intressanta för turisterna. Här finns en utvecklingspotential när det gäller lösningen att kunna utnyttja kollektivtrafiken i landsbygden. T.ex. skulle en pendeltågsstation i Godegård underlätta för många besökare att komma ut i landsbygden och där få ta del av det fina utbud Motala har att erbjuda, både i form av natur- och kulturupplevelser. Kritik framfördes beträffande den sparsamma marknadsföringen och informationen av de resultat som de fantastiska arkeologiska utgrävningarna som skett invid Motala ström och Tegelviken. Idag finns endast några spridda mindre informationstavlor som dessutom är svåra att hitta.

 Klicka hit

4. Potentiellt biosfärområde i Motala
I detta avsnitt presenteras studiens förslag till potentiellt biosfärområde inom Motala kommun samt motivering till hur området uppfyller ovanstående kriterier.

4.1 Motalas sjönära naturlandskap och rika kulturbygd vid Vättern
Utgångspunkten för ett potentiellt biosfärområde är bygden vid Vättern inkluderande tätorten Motala och bygden utefter Motala ström och Göta kanal öster ut, samt Borensbergs tätort och fram till kommungränsen vid Norrbysjön. ”Med hänsyn till natur-, kultur och friluftsvärdena, saknar karaktären motstycke i Östergötland och Sverige”, citat från ovan nämnda Landskapsanalys (inledning punk 6.1, 2:a st.). Rika förekomster av fornlämningar och stora förekomster av ädellövskog och gott om hagmarker och gamla alléer runt Boren bidrar till landskapets värdefulla karaktär.

Motalatraktens geologiska historia och främst från tiden för ca 12 000 år sedan då inlandsisen lämnade vårt område, bidrar starkt till landskapets unika karaktär. Till detta kan läggas de senaste årens sensationella resultat av arkeologiska utgrävningar, där man konstaterat att människan funnits i trakten redan för 11 200 år sedan. Dessa faktorer har utgjort en bas av landskapsvärden, då vi identifierat gränserna för ett potentiellt biosfärområde.

Vättern är i en naturlig utgångspunkt med sitt unika läge med kallvattenekosystem och rena, näringsfattiga vatten. För att hålla Vättern fortsatt ren och näringsfattig krävs också ett fokus på hela avrinningsområdet, där isälvssedimenten spelar en viktig roll för långsiktig hållbarhet.

Det föreslagna biosfärområdet sträcker sig från Vättern och går öster ut och följer Vätterns avrinning via Motala ström och parallellt med Göta kanal, passerar Borensberg, fram till Kungs Norrby och Brunneby. Denna sträckning är själva pulsådern för biosfärområdet. Den södra gränsen av det potentiella biosfärområdet går från södra Motalaviken, Norrsten, Österstad, Lönsås, Brunneby, där sjölandskapet och delar av norra Östgötaslätten innefattas.

Till det föreslagna biosfärområdet har lagts bygden norr om Boren, och vidare området Karlsbysjöarna, som består av ett stort antal skogssjöar och angränsar till Borens kulturlandskap. Den nordligaste sträckningen består av landskapet söder om en gräns från Medevi, V Rödja, De Geersfors och utmed Ringahultsån till Hättorp.

En viktig aspekt på förslaget är att biosfärområdet ska omfatta en mångfald av natur- och markanvändningstyper som har sitt ursprung i mänsklig aktivitet. Här ingår hela eller delar av församlingarna Motala, Nykyrka d.v.s. Vätterbygden inkl. tätorterna Motala, Nykyrka, Borensberg samt södra och norra Borensbygden upp mot och en bit in i Godegårds och Tjällmos tidigare sockengränser i norra skogsregionen.

4.2 Motalatraktens geologiska historia
Det vackra och varierande landskap vi ser idag är ett resultat av en mycket lång tid av geologisk utveckling.

För 2000 miljoner år sedan avlagrade ett grundhav olika sediment och vulkaner spred aska och lavor, bergskedjor utvecklades och sprickor bildades. En högfjällskedja i sydvästra Sverige bildades för cirka 1800 miljoner år sedan då två kontinentalblock kolliderade. Genom erosion avsattes sedan vittringsprodukter som vi idag kallar Visingsögruppen, en s.k. sedimentär bergart som består av konglomerat, skiffrar, sandsten och kalksten.

För ca 600 miljoner år sedan bildades Vätterns gravsänka genom en av de större förkastningarna som sedan dess präglat vårt område. Då sänktes en stor del av Visingsögruppens sediment ned till botten. En del av Visingsögruppen avsattes dock på Visingsö, därav namnet. Rester av Visingsögruppen, som kan betraktas som Vätterns egen bergart, finns även vid Vätterns östra strand från Lilla Hals och upp mot Lemunda samt i Motalabuktens övärld, bl.a. på ön Fjuk. Genom fortsatt erosion av den tidigare bildade ”högfjällskedjan” bildades bland annat Östgöta- och Västgötaslätterna.

Efter en lång tidsperiod av erosion trängde havet åter in och fossilrika lager avsattes under ca 150 miljoner år. Dessa lager finns bland annat avlagrade vid slätten i södra Motala och Motalabukten. Den tidiga geologiska utvecklingen bildar nu basen av vårt landskaps ytformer (geomorfologi), som vi kan se idag i Motala.

En serie förkastningslinjer har satt sin prägel på Motalas landskap. Den väst – östliga förkastningslinjen som går från Lindesnäs och norr om sjön Boren i riktning mot Slätbaken utgör en gräns för Östgötaslättens norra område. Nästan parallellt med, norr om denna linje går en förkastningslinje från Gopön i väster vid Medevi, Godegård och Tjällmo vidare mot Bråviken vid Norrköping i öster. Området emellan dessa två linjer präglas av blocklandskap med små i rad liggande slättbygder. Förkastningslinjen i nordostlig – sydvästlig riktning, via Motalavikens östra strand till Boren och därefter Evarsteby och Stråken, är kanske den dalgång som satt mest prägel på området kring Motala tätort och där Motala ström bildades.

4.3 Mellansvenska israndzonen
Från ca 2 miljoner år sedan och framåt förekom flera nedisningar som genom erosion och vittring nötte ned mycket av de bergskedjor som skapats och bland annat gett upphov till det slättområde som finns i södra delen av vårt omgivande landskap.

Det som mer påtagligt skapat det landskap vi idag ser är den senaste istiden som började för ca

100 000 år sedan och började smälta för ca 20 000 år sedan (enl. SGU). Det som utmärker Motala trakten är att vårt område ligger i den s.k. mellansvenska israndzonen, då den pågående avsmältningen avtog pga av en klimatförändring och stod stilla förutom några mindre framryckningar. Detta område inom den mellansvenska israndzonen kännetecknas av randmoräner som bildats av redan avsatta sediment men ”knuffades” fram vid de tillfällen inlandsisen gjorde framryckningar. Andra kännetecken är även stora sandiga deltaområden och andra isälvsavlagringar av sten, grus och sand. Dessa isälvsavlagringar är viktiga, naturliga ”reningsverk” och magasin för vårt dricksvatten.

4.4 Kärnområden och buffertzoner
Förslaget till potentiellt biosfärområde med arbetsnamnet ” Motalas sjönära naturlandskap och rika kulturbygd vid Vättern” har deltas upp och grupperats i fem buffertzoner, som var och ett omfattar ett eller flera kärnområden.  Dessa fem buffertzoner med kärnområden är följande:

1.      Vättern med öar och närmsta avrinningsområde (30910 ha)
2.      Södra Borensbygden (4658 ha)
3.      Norra Borensbygden (2355 ha)
4.      Karlsbysjöarna (13545 ha)
5.      Västra Rödja-Hättorp (3584 ha)

4.5 Vättern med öar och närmsta avrinningsområde
Vättern är Sveriges näst största sjö och Europas sjätte största sjö. Det är en sjö som kan sägas vara mer unik än de flesta i världen, med dess geologiska historia, varierande naturtyper och begränsade tillrinningsområde samt kallvattenekologiska ekosystem. Vättern är skyddat bland annat som Natura 2000 område enligt EU-direktiv och skydd genom miljöbalken.

Vättern har de senaste 12 000 åren gått från att ha varit en smältvattensjö, till en havsvik i Yoldiahavet och till en insjö utan avrinning (Fornvättern) och slutligen en insjö med Motala ström som enda avrinning.  Denna förändring har satt en stor prägel på vårt omgivande landskap i Motala.

4.5.1 Hydrologi och tillrinningsområde
Vätterns tillrinningsområde är i förhållande till sjöns storlek relativt litet. Med ett medeldjup på ca 40 meter har Vätterns omloppstid av vattnet beräknats till ca 60 år. Den långa omloppstiden är en viktig faktor till att Vätterns vatten är klart och näringsfattigt.

4.5.2 Ekosystem med biologisk mångfald
Vättern är Sveriges sydligaste kallvatten-ekosystem med ett näringsfattigt klart och rent vatten. Det klara vattnet bidrar till växtlighet på ansenliga djup. Den biologiska mångfalden är rik och här finns 33 sötvattenfiskarter, 110 djurplanktonarter, 300 växtplanktonarter och ca 30 olika bottenfaunaarter på djupbotten. Denna mångfald av arter och dess värdefulla rena och klara dricksvatten ger Vättern ett extremt högt skyddsvärde.

4.5.3 Kärnområde Vättern som Natura 2000-område
Vättern är skyddad genom miljöbalken och EU-direktiv. Hela Vättern med undantag av ö-områden i norra Vättern, utpekat Natura 2000 område. Östra Vättern och den del som ryms inom Motala kommun där vårt potentiella biosfärområde ingår, omfattas dessutom av både av EU:s art- och habitatdirektiv och EU:s fågeldirektiv.

 

A) NATURA 2000 – EU:S ART- OCH HABITATDIREKTIV

Vätterns olika fiskarter bildar olika fisksamhällen beroende på vilka platser i sjön de uppehåller sig på. Vilka fisksamhällen som förekommer styrs huvudsakligen av Vätterns olika miljöer som kan delas upp enligt följande:

1. Pelagialen – Den fria vattenmassan ute i öppna Vättern.
2. Profundalen – Vätterns djupa bottnar.
3. Litoralen – Vätterns grunda bottnar.
4. Vätterns exponerade strandzon. Vättern har ca 80 mil ständer och större delen av dessa stränder är öppna och exponerade för vågor. Strandkanten utgörs av sten eller sand utmed långa sträckor. Denna naturmiljö har ett djurliv med artsammansättning som påminner om en norrlandsälv.
5. Grunda vegetationsbottnar. Denna miljö utgörs av vegetationsrika bottnar i grunda vikar. Miljön är vanlig i många svenska sjöar, men mer ovanlig i det näringsfattiga Vättern.
6. Tillrinnande vattendrag. Dessa vattendrag är inte någon del av sjön, men är viktiga och värdefulla för Vätterns fiskar. Miljön utgörs av både ofta skuggade, strömmande och lugnsflytande vattendrag ofta med kallt grundvatten och har ofta förbindelser med sjöar som kan nås av Vätterns fiskar. Dessa vattendrag är en viktig naturmiljö för öringens, harrens och flodnejonögats reproduktion.
B) NATURA 2000 – EU:S FÅGELDIREKTIV

Vättern östra i Motala, Vadstena och Ödeshög kommuner är utpekat område för skydd enligt Natura 2000 Fågeldirektivet.

Syftet med fågeldirektivet är att nödvändiga åtgärder ska vidtas för att bibehålla fågelarter i livskraftiga populationer. Särskilda åtgärder, exempelvis återställa livsmiljöer eller reglering av fågeljakt, ska vidtas för fågelarter som är listade i direktivets bilaga 1.

Följande fåglar är upptagna i bevarandeplan för Vätterns fågeldirektiv:

Fisktärna (Sterna hirundo), Silvertärna (Sterna paradisaea), Svarthakedopping (Podiceps auritus), Vitkindad gås (Branta leucopsis), Storlom (Gavia arcitica), Fiskgjuse (Pandion haliaetus) och Drillsnäppa (Actitis hypoleucos)

 

Fördjupad och mer detaljerad information av de arter och naturtyper som är särskilt utpekade kan inhämtas i Bevarandeplan för Natura 2000 Vättern som upprättats av Vätternvårdsförbundet.

 

4.5.4 Kärnområde Motalabuktens öreservat
Motalabuktens öreservat/naturreservat med en yta på totalt 412 ha, omfattar fem öar och grupper som kräver båt för att besöka. Reservatet omfattar Åholmen, Erkerna, Sandön, Risan och Fjuk inom Motala kommun. Jungfrun ingår också i öreservatet, men ligger inom Vadstena kommuns gränser och är således utanför det potentiella biosfärområdet. Reservatets syfte är att säkerställa kännedomen om öarnas geologiska uppbyggnad. Genom öarnas läge har de också en stor betydelse för friluftslivet.

Att besöka öarna är att göra en tidsresa i Motalatraktens geologiska historia (se avsnitt 4.1.1). Äldst, ca 1700 miljoner år gammal, är ögruppen Erkerna. Öarna Åholmen, Risan och Fjuk bildades för drygt 600 miljoner år sedan i samband med att Vätterns gravsänka bildades. Dessa öar ligger i ett område där konglomeratet Visingsögruppen finns och byggt upp öarna. Den yngsta ön i reservatet är Sandön som byggdes upp under perioden för den mellansvenska israndzonen (se avsnitt 4.1.2).

4.5.5 Buffertzon Vätterns närmsta avrinningsområde
Vättern med öar och stränder är klassat som riksintresse för friluftsliv och turism, naturvård och fiske. Hela Vättern med tillrinningsflöden är också klassat som vattenskyddsområde. Dessutom gäller EU:s direktiv för vatten som gäller vattenkvalitén och tillgång till vatten. Vattendirektivet berör både ytvattnet, avrinningsområdet och grundvattnet där god ekologisk vattenkvalitét ska efterstävas. Inom buffertzonen ingår också flera s.k. nyckelbiotoper. Denna del av buffertzonen inkluderar även Vätterns enda utlopp, Motala ström och dess område från Motalaviken till sjön Boren.

Övergångsbyggd

Landskapet närmast norr om Motala tätort är en ”övergångsbygd” mellan slättbygden i söder och norra skogsbygden med Vätterns öppna sjölandskap i väster.  Här korsas förkastningar, spricklinjer och tvärdalar förutom processer som vittring, erosion, inlandsisar och påverkan av människan. Mycket höga naturvärden i form av geologiskt värdefulla bildningar och värdefull skog i form av tallbeklädda stränder finns längs med Vättern från Varamon i söder till Västanvik i norr. Som tidigare nämnts är berggrunden från Lilla Hals till Lemunda uppbyggd av Visingsögruppens bergarter. Bland annat kan man finna konglomerat utmed stranden vid Lilla Halsviken. Mycket fina friluftsområden och rekreationsområden med omfattande fritidsbebyggelse finns i området utmed hela norra Vätterstranden.

 

Isälvslandskap

Vättern ligger högt i landskapet och har ett förhållandevis litet tillrinningsområde. Vätterns strandzon och tillrinnande vattendrag är viktiga naturtyper för Vätterns ekosystem. Här finns ett stort antal tillrinnande vattendrag som ingår i Vätterns vattenskyddsområde. I denna del av landskapet har den senaste inlandsisen satt tydliga spår där isälvarna avsatt betydande avlagringar.

Som nämnts i avsnitt 6.3.1.1 ligger vår trakt i den s.k. mellansvenska israndzonen, som kännetecknas av stora randmoräner och deltaområden. Den klart största och mest uppmärksammade randmoränen är Hindens rev, en supersmal udde i Vänern nor om Lidköping.

Det klart bästa exemplet på ett stort och mäktigt deltaområde är Djurkällaplatån, unik i sitt slag i Europa, men väldigt dåligt uppmärksammad som intressant besöksobjekt. Djurkällaplatån utgör ett ca 5 km2 stort område och breder ut sig från Eskebergahöjden i norr och mot Djurkälla by i söder. Deltaområdet avslutas med en brant terrasskant, s.k. distalkant som känns igen av de som färdas utmed Lemundavägen. Eskebergahöjden och Håleberget är de högsta höjderna i detta landskap strax norr om Motala, 230 meter över havet. respektive 236 meter över havet. Säterdalen, en kilometerbred dalgång, en sprickdal, skiljer dessa båda höjder. Djurkällaplatån består av ett mycket stort antal dödisgropar och åsgropar i ett omfattande åsnätverk. Den mäktigaste åsen, den s.k. centralåsen, är ca 600 meter lång och är en getrygg med smalt krön och branta sidor upp till 30° lutning. Krönet når ca 30 meters höjd över bottnarna i de gravar som löper parallellt med åsen.

Isälvsavlagringarna fungerar som naturens reningsverk och magasin för vårt dricksvatten. Ett av de större grundvattenmagasinen går från Bocksjön via Nykyrka och breder ut sig under Djurkällaplatån och passerar området östra Djurkälla, Kärsby och västra Bromma där det sedan når ut till Vättern. Idag är Djurkällaplatån utpekad som riksintresse för natur. Här finns också två nyckelbiotoper inom området.

 

Avrinning mot Boren

Söder om Motala tätort finns ett motsvarande område med tillrinnande vattendrag som ingår i Vätterns vattenskyddsområde, dock inte lika utbrett som det i norra delarna av landskapet. Det som utmärker den södra delen av buffertzonen är dock Motala ström som utgår från Motalaviken och utmed en sprickdal ned till Boren. Denna del kan ses som den viktigaste pulsådern kring Motalas mer än 11000-åriga kulturhistoria, vilket vi berör mer i ett kommande avsnitt.

Fornvättern blir insjön Vättern

I samband med de arkeologiska utgrävningarna för de sensationella boplatsfynden från jägar- och samlarstenåldern utmed Motala ström, skapade man en sensationell ”biprodukt” i sitt stora projekt.

Efter det Baltiska ishavets tappning för ca 12 000 år sedan, blev Vättern först en havsvik i Yoldiahavet. Efter att inlandsisen smält undan påbörjades landhöjningen. Vättern började höjas och gick då från att vara en havsvik till att bli en insjö. Vättern saknade dock ett utlopp vid den här perioden som vi kallar Fornvättern. Vattnet stannade kvar i sjön. Landhöjningen gick snabbare i Vätterns norra del och långsammare i den södra delen vilket innebar att sjön började ”tippa” ned mot södra delen. Under den här perioden, under ca 1000 år höjdes Vättern med 10 meter. Vid Vätterns södra del är det bergigt och kan hålla emot när vattentrycket växer. Till slut ger landmassan vika här vid Motalaviken och den sprickdal som går mot Boren. Marken i området bestod av moränåsrygg som inte kunde stå emot det stora vattentrycket som bergområdet i södra Vättern kunnat göra. Anledningen till att moränåsryggen rämnat p.g.a. vattentrycket vet man inte. Vattnet kan ha runnit över åsen och trycket sedan sprängt den eller så kan det ha funnits ett mindre hål innan som sedan inte kunnat hålla emot då vattentrycket ökade.

Arkeologerna bedömer händelsen som att en naturkatastrof inträffade för de människor som eventuellt uppehöll sig i området. Vätterns vatten bröt igenom och tog med sig allt i sin väg ned till sjön Boren. Genom provtagning som gjorts på botten av Boren där man hittat katastroflagret som också innehållit växtmaterial, har man sedan kunnat kol-14 datera materialet till tiden omkring 7200 f.Kr. Denna tid stämde bra i jämförelse mot tidigare beräkningar som gjorts av geologer.

 

Motala Ström och Göta kanal

Motala ström är huvudfåran i traktens kulturhistoriska utveckling som vi redogör för i kommande avsnitt.  Parallellt med Motala ström går Göta kanal, vars trädbevuxna kanalbankar kallats Sveriges längsta allé. Området utmed Göta kanal genom hela kommunen är förklarat som riksintresse för turism, det rörliga friluftslivet och kulturmiljön.  Göta kanal beskrivs som landets främsta kanalmiljö av stor teknikhistorisk betydelse.

4.5.6 Kärnområdena Staffanstorp, Sjöbo-Knäppan
Staffanstorp Naturreservat och Natura 2000-område, med en yta på 43,7 ha, har en örtrik granskog, kärr, små sjöar och torrbackar där får går och betar. Reservatets plats har en dokumenterad historia tillbaka till medeltid. Stengärdesgårdar, odlingsrösen och husgrunder förmedlar en bra bild av reservatets ålderdomliga landskap, där bete och slåtter varit en viktig del i bruket av marken. Reservatet är kalkrikt och här växer gran snabbt men murknar tidigt. Insekts- och fågellivet gynnas av den döda veden. Bland de ca 40 fågelarterna som häckar i området ingår kattuggla, gröngöling och rödstjärt.

Sjöbo-Knäppan mot kalkkärret
Sjöbo-Knäppan Naturreservat och Natura 2000-område har en yta på 40 ha och utgör en värdefull lövskog invid Motala ströms utlopp i Boren. Reservatet är välbesökt och särskilt på vårarna när blomsterprakten är som rikast. Här breder blåsippor, vitsippor och den vackra lungörten ut sig i all sin färgprakt. Knäppakärret, eller Hulthagekärret som det också kallas, ligger i östra delen av området. Det är ett orkidékärr med en mycket rik flora. Typiska är de kalkanpassade orkidéerna. Här finns bland annat flugblomster, kärrknipprot och ängsnycklar under juni-juli och som är fina exempel på den rika floran. I reservatet finns också fågeltorn, hagmarker och en lummig lövskog. Här trivs många fåglar, bland annat rosenfink och näktergal. ”Gröna plan”, som ligger centralt i reservatet, är en lämplig rastplats med möjlighet till bad. Härifrån tar man sig lätt till fångstgropen från stenåldern och spåren efter bebyggelsen vid Torpa.

4.6 Södra Borensbygden
Slättlandskapet söder om sjön Boren är ett karaktäristiskt öppet landskap med en berggrund som består av sedimentära bergarter såsom kalksten och sandsten. Det övre lagerskiktet jord utgörs av lera och isälvssediment av sand och morän. Slätten har brukats under lång tid och landskapet har tidigare varit mycket varierat i form av bördig åkermark och rikligt med våtmarker. En omfattande utdikning har sedan 1700-talet skett för att tillgodose ett ökat behov av odlingsbar mark. Av de våtmarker som fanns i slutet av 1800-talet har ca 70 procent blivit torrlagda. Genom denna förändring påverkad av människan, har viktiga ekosystem och naturvärden försvunnit. Karaktäristiskt för denna del av landskapet har varit det stora antalet byar som efter skiftesreformer och effektivisering av jordbruksnäringen blivit mycket färre.

Fågellivet är rikt utmed Borens södra strand och dess breda vassbälten. Östra delen av denna buffertzon innefattar både tätorten Borensberg och landskapet från Boren till Norrbysjön, där Göta kanal går parallellt med Motala ström. Området öster sträckningen Näs mot Brunnstorp utgör del av Ljungsjöns vattenskyddsområde

4.6.1 Kärnområde Vålberga mosse Naturreservat och Natura 2000-område
Det slättlandskap vi ser idag såg mycket annorlunda ut för 200 år sedan. Här var det rikligt med våtmarker, särskilt i västra delen av slättlandskapet.  Idag är våtmarker sällsynta efter omfattande dikningar som gjorts för att få fram mer odlingsbar mark. Vålberga mosse, som ligger söder om Borensberg, invid Boren och i slättens norra del, är ett mycket fint exempel på en våtmark i slättlandskapet. På den näringsfattiga och blöta mossen växer småvuxna tallar. Många insekter och larver trivs i torrtallarna på denna högmosse. På mossen trivs också ljungväxten skvattram som blommar och doftar rikligt på våren och lockar till sig pollinerare. Rundsileshår, en köttätande växt, och flera mossarter är andra växter som kan ses i det fina reservatet.

4.6.2 Kärnområde Natura 2000-områden Göta kanal och Ruda
Området längs kanalen mellan Vättern och Roxen har utpekats som Natura 2000- område enligt Art-och habitatdirektivet. Här ingår den lövträdsallé, som planterades med ursprungligen 16 000 träd när kanalen byggdes för 200 år sedan. Den betraktas som Sveriges längsta trädallé. Träden skulle binda marken och samtidigt ge vindskydd förutom att också ge kanalen en vacker inramning. Göta kanals sträckning från akvedukten över riksväg 34 och till Ruda vid kommungränsen i öster utgör del av kanalens Natura 2000-område.

Vid Ruda har den värdefulla betesmarken och allén utpekats som Natura 2000-område. Detta har syftet att bevara och vidareutveckla naturvärden knutna till samtliga ingående naturtyper enligt art- och habitatdirektivet. Ruda är en av få lokaler i Östergötland där hålträdklokrypare har noterats. Arten lever i hålträd och för att kunna förflytta sig är den beroende av andra insekter. Området är även klassat som nyckelbiotop av Skogsstyrelsen. Att bevara den trädklädda betesmarken och hålträdklokryparen har särskilt prioriterats i detta område.

 

4.7 Norra Borensbygden
Landskapet norr om sjön Boren, utmed förkastningslinjen från Lindesnäs mot Slätbaken, karaktäriseras av ett småskaligt kulturlandkap som breder ut sig från Borens strand och norrut. Hela området är ett värdefullt naturområde med en livsmiljö som gynnar många hotade arter. Eklandskap med åkrar och betesmarker mellan gårdar och lövskogspartier dominerar området. Det omväxlande odlingslandskapet med höga naturvärden är en av kommunens äldsta odlingsbygder och viktigt för kulturminnesvården. Ekarna i området bildar ett nätverk som skapar goda förutsättningar för artspridning.

4.7.1 Kärnområden

Soldatängen – Natura 2000-område

Soldatängen och hagmarkerna kring Lövingsborg strax norr om Motala, invid riksväg 36, är klassad som ett Natura 2000-område.  Naturskyddsföreningen i Motala arrenderar den 3 ha stora ängs- och betesmarken av Motala kommun för att sköta området och gynna den biologiska mångfalden. Området tillhör de mest artrika miljöerna i kommunen.

Sannolikt kan hävden av ängen spåras mycket långt tillbaka i tiden och att ängen brukats sedan 500 f.Kr. Här finns en allmogeåker med traditionella grödor och åkerogräs som pukvete och natt och dag.

Soldatängen med blomstrande Maria nycklar
På ängen och hagmarken intill finns över 300 arter av olika växter och många av dem är beroende av det öppna landskapet och återkommande skötsel. Därför utförs fagning (bortstädning av ris och löv) på våren och slåtter (gräset slås av med lie) på hösten (första helgen i augusti). Nötkreatur släpps in på efterbete och hjälper på så sätt till med naturvård och bidrar till en biologisk mångfald på ängen. I ängen växer bland annat svinrot, gullviva, brudborste, smörboll, sommarfibbla, klasefibbla, korskovall, natt och dag, hartmansstarr, ormrot och vildlin. På ängen kan man också hitta jungfru Marie nycklar, slåttergubbe, nattviol, skogsklocka, pukvete, loppstarr, tvåblad och många fler växter. I dammen i området lever den ovanliga arten större vattensalamander.

Karshults naturreservat

Naturreservatet ligger på sluttningen ned mot sjön Boren och är Östergötlands största sammanhängande ädellövskog med bland annat ask, alm, al och ek. Marken är kalkrik med inslag av blöta och fuktiga miljöer i form av skogskärr med hägg, klibbal och ask. I området finns också flera mindre bäckfåror. Det naturrika området är mycket värdefullt för den biologiska mångfalden, med sällsynta mossarter, lavar och svampar såsom slöjröksvamp och saffransspindling. Bland de många arterna småfåglar i området kan nämnas den vackra nötkråkan.

Petersborg hagmark – natura 2000-område
Den öppna betesmarken vid Petersborg, belägen i Ödebytrakten norr om Motala, har ett mycket högt naturvärde, med ekar utspridda i hela området men främst i den norra mer trädklädda delen. Hagmarken är ovanlig i Östergötland där det endast finns några få liknande platser. Särskild prioritet i Natura 2000-områdets bevarandearbete har silikatgräsmarken och den trädklädda betesmarken. I området finns ett stort antal karaktäristiska arter knutna till äldre betesmark såsom ask, björk, hägg, tall, rönn och körsbär. Här förekommer också buskar som nyponrosor, enar, hassel och slån. Den hävdgynnade floran är artrik med inslag av den rödlistade, starkt hotade, sent blommande fältgentiana och mer vanliga kattfot, gullviva, smörboll, solvända, ängsskallra och jungfrulin.

Kristbergsbäckens ravin och Kristbergs ekhage – natura 2000-område
I den fuktiga miljön utefter Kristbergsbäckens ravin och meandrande lopp trivs strutbräken som växer här med stora bestånd. I bäcken finns gott om bl.a. småspigg och stensimpa.

Kristbergs ekhage, också kallad Brinkängen, har en yta på 13,9 ha och är en glest bevuxen slåtteräng som ligger invid Boren strax söder om Kristberg kyrka. Här finns ett stort antal jätteekar, ofta med ihåliga stammar där ovanliga skalbaggsarter lever och där flera rödlistade lavarter förekommer. I hagen finns även grova träd av vårtbjörk, ask och lind.

Stubba ekhage – natura 2000-område
Norr om sjön Boren, invid gården Stubba nordöst om Kristbergs kyrka, ligger Stubba ekhage. Ett 15-tal jätteekar finns i hagen tillsammans med yngre ekar, enstaka granar och björkar.  Beståndet är klassat nyckelbiotop. Svavelticka har påträffats på de äldre ekarna, vilket antyder att stammarna är på väg att utvecklas. Den rödlistade skogsduvan har observerats i området vilket är ett tecken på att det kan finnas boplatser i de ihåliga stammarna. På ekarnas grova stammar växer flera rödlistade lavar, såsom blyertslav och gul dropplav. Ovanliga skalbaggar som är beroende av ek lever också här. Det glest utspridda buskskiktet består av enar, nypon och hassel. Hagmarksfloran är glest utspridd och här kan gökärt, nattviol, solvända slåttergubbe och jungfru Marie nycklar bland annat påträffas.

4.8 Karlsbysjöarna
Buffertzon Karlsbysjöarna utgör området mellan kulturlandskapet i norra Borensbygden och en bit in i den norra skogsbygden. Zonen sträcker sig från Håleberget och Saltersvik i väster för att sedan avslutas vid väg 211 mellan Borensberg och Tjällmo. Berggrunden i detta område består här i huvudsak av graniter och gnejser med berg i dagen och morän med inslag av isälvssediment och andra sedimentära bergarter. Landskapet är en ”övergångsbygd” mellan slättlandskap och skogsbygd. Det kuperade landskapet präglas av skogsklädda berghällar och grusvägar som slingrar sig genom barrskog och det stora sjösystemet. Här finns 30 talet små skogssjöar och stora sjöar såsom Bocksjön, Stora och Lilla Resjön, Salstern, Stora Vänstern och Stråken. Området är ett viktigt rekreationsområde har stor betydelse för det rörliga friluftslivet. Denna del av skogsbygden har spår av tidigare järnhantering, såsom Karlströms bruk och Bona bruk. Invid framförallt Salstern finns även en stor mängd fritidsbebyggelse utspridd. Öster om Bona ligger Rösjögrottan, en ovanlig variant av jättegryta då den går in horisontellt i berget. Jättegrytan ligger invid en slät rundhäll som slipats av inlandsisen.

4.8.1 Kärnområden

Håleberget naturreservat och Natura 2000-område

Natura 2000-området och naturreservatet Håleberget, vars area är 50 ha, är beläget cirka 5 kilometer norr om Motala. Håleberget reser sig 130 meter över Säterdalen. Bergets västsluttning utgörs av en förkastningsbrant med en 30–50 meter hög lodyta med blockrik morän nedanför. Utmed bergets södra och västra sida syns en avsats i sluttningen, vilket är ett strandhak bildat efter Baltiska issjön. Strandhaket består av vallar och små klapperstensfält som markerar nivån för högsta kustlinjen drygt 155 meter över havet. Berggrunden består av gnejsig granit och äldre porfyr. Urberget är täckt med svallgrus och svallsand och morän, som är ganska kalkrik.

En blandskog dominerad av barrträd och bitvis med inslag av lövträd täcker området. Granskogen är näringsrik. Det rika inslaget av kalk gynnar den rika floran av örter, mossor och svampar. Många av dessa arter är rödlistade som exempelvis grön sköldmossa, vedtrappmossa och ullticka.

Nedanför bergets branter tränger små källor och bäckar upp. Här rinner också Sätersån fram. Många träd har dött i bäverns uppdämningar av Sätersån, vilket har gynnat sällsynta skalbaggar och andra insekter. Växter som skärmstarr, gullpudra och ramslök växer intill de kallkällor som finns i området.

Lustigkulle naturreservat
Naturreservatet, som ligger norr om Karlsby samhälle, har en area på 12 ha. Den skogbevuxna kullen med 300-åriga tallar och gamla granar, höjer sig 30 meter över omgivningen. De gamla trädens grova bark är rika på kläckhål efter skalbaggslarver. På de fuktigare markerna i området finns det gott om blåbärsris, medan lingonrisen trivs bättre på de torrare områdena. Andra växter i reservatet är harsyra, björkpyrola, smultron, stenbär, ekorrbär och vårfryle.

Fyra naturreservat på Karlsby kronopark
Ett spricklandskap karaktäriseras av sprickdalar som går i olika riktningar omväxlande med berggrundsblock av olika storlekar. Mitt i Motala kommuns spricklandskap finns ett kluster på fyra naturreservat belägna på Karlsby kronopark, Sveaskogs ägor, ca 6 km nordost om Karlsby. Detta kluster av naturreservat utgör värdefulla skogsområden som karakteriseras av häll- och myrmosaiker med mager naturskog av barrträd. De höga naturvärdena är här knutna till områdets gamla tallar, senvuxna granar och sparsamt förekommande multnande ved av framförallt tall. De naturreservat som ingår i detta kluster med 200 ha skyddad natur är Fågelmossen, Hästtumla tallskog, Bromossen och Stora Boda naturreservat.

FÅGELMOSSEN

Naturreservatet Fågelmossen är också utpekat som Natura 2000-område. Vid den iordningställda rastplatsen med eldplats, rastbord och vindskydd, finns en gammal kolbotten och en kolarkoja. Här är också en informationstavla uppsatt och visar bland annat vandringslederna i området. Naturen i reservatet med kombinationen av gammal skog och fuktiga myrmarker attraherar både tjäder och orre men också ugglor och hackspettar med flera fåglar. Här trivs även rådjur och älg med flera klövvilt.

Myrmarkerna täcker ungefär halva området och hyser bland annat olika vitmossor, björnmossor, vattenklöver, skvattram, hjortron och sileshår. Särskilt prioriterat skydd i detta område ha naturtypen taiga med typiska arter.

HÄSTTUMLA TALLSKOG

Naturreservatet utgörs av en större mosaikartad barrskog som är dominerad av tall. Den glest stående skogen består bland annat av en gammal brandskog från tiden då skogen naturligt brann ner regelbundet. Denna naturskog är gynnsam för många insekter och i de ihåliga träden häckar bland annat sparvuggla och pärluggla. Den mosaikartade skogen kompletteras av myrmarker där bland annat tjäder trivs. Den rika förekomsten av döda träd och högstubbar gynnar ovanliga arter av mossor, lavar och svampar.

BROMOSSEN

Området utgörs av både karg, bergbunden tallmark, långsträckta myrstråk och granpartier. Bland de ovanliga arter Bromossen hyser är den rödlistade raggbocken och den hotade dvärgbägarlaven två bra exempel. Hällmarkskogen i kombination med myrmarker gör Bromossen till en karakteristisk skog för tjäder och orre, där lämpliga spelplatser och typiska natträd lätt går att finna.

STORA BODA

Långsamt växande granar, gamla tallar och döda träd i olika stadier av nedbrytning karaktäriserar Stora Boda naturreservat. Här trivs många sällsynta svampar, lavar, fåglar och insekter. Den sällsynta och rödlistade tallinsekten raggbock är av dessa sällsynta arter. Orre, tjäder, hackspettar och ugglor är exempel på fåglar som trivs i detta naturreservat. I området har det långa tider huggits i skogen och kolmilor byggts för att utvinna träkol. Vid ingången till reservatet finns en kolbotten som härrör från dessa tider.

4.9 Västra Rödja-Hättorp
Buffertzon Karlsbysjöarna utgör området utmed Godegårds och Tjällmos södra sockengränser från Rödja i väster till Hättorp i öster. Ungefär utmed området för denna buffertzon kan israndsläget ha befunnit sig vid tidpunkten för den s.k. Baltiska issjöns tappning, som är en viktig faktor för bildningen av isälvsdeltan där Djurkällaplatån är det största. I västra delen av buffertzonen är Flädemon belägen med en deltayta, åsrygg och åsnätlandskap som lämningar från senaste istiden.

Godegårdsån, som kommer norrifrån genom sprickdalen och får påfyllning från Hökasjön och Bruksån, övergår i söder till DeGeerersån vid Degeersfors, byter vid Torsjön namn till Ringarhultsån, som rinner parallellt med vägen från Degerön till Hättorp. Detta är ett av Östergötlands längsta meandrande vattendrag. Ån byter sedan namn till Hättorpsån då den passerar Hättorps bruk. Norr om Ringarhultsån finns flera fina biotoper av värdefull skog.

4.9.1 Kärnområden

Flädemo naturreservat
Områdets geologiska bildningar är utpekade som riksintresse för naturvård. Barrskogar och tallrismossar karaktäriserar reservatet. Här finns också källpåverkad örtrik granskog. Högstubbar, torrträd och döende granar är det gott om i detta område. Här växer grönpyrola och trolldruva och arter som kärrbräken, stinksyska, knägräs och skogsfräken. Skvattram och blåbär är vanliga i området. Vedtrappmossa, grön sköldmossa och blackticka är sällsynta arter som finns i området. Här har man också hittat kandelabersvampen på en asplåga, d.v.s. ett liggande dött träd av asp. Som tydligt tecken på höga naturvärden finns grynig blåslav och gammalgranslav.

Ringarhultsån Natura 2000-område

Ringarhultsån är en skogså i norra skogsbygden. Denna typ av skogsåar är sparsamt förekommande. Ån slingrar sig genom skog, våtmarker och öppna hagmarker. Utmed Ringarhultsån växer den storvuxna ormbunken safsa, som kan bli upp till 1,5 meter hög. Detta är den enda växtplatsen i Östergötland för denna ovanliga ormbunke. Växtlokalen är känd sedan 1860-talet. Uppströms gården Danmark, vid Flogvägen, ligger den största lokalen för safsan. Här finns riklig förekomst av safsa som växer i strandlinjen i de åavsnitt där stränderna är steniga och vattnet något forsande.

Till ån angränsar flera andra intressanta naturområden. Sjön Flogen, som ligger norr om ån, öster om Flogvägen, är geologiskt intressant. Sjön är en s.k. glup med årstidsvariationer och saknar synligt in- eller utlopp. Vattenståndet i sjön kan vårtid vara upp till två meter. Sommartid torkar sjön ut. Terrängen i och omkring sjön är blockrik och rik på stora hällar. Ringarhultsån har en relativt rik fiskfauna. Bland annat förekommer bäcknejonöga och elritsa. Förutom den rödlistade laken finns även abborre, gers, gädda och mört. I området finns också bäver som lämnat spår i form av fällen, dammar och hyddor.
Klicka hit

5. Det Potentiella biosfärområdets kulturhistoriska värden

Motala har en fantastisk kulturhistoria som sträcker sig långt tillbaka i tiden när den senaste inlandsisen lämnat vårt område. Detta faktum är emellertid en förhållandevis ny färsk kunskap endast ett par decennier gammal.

I Motalas historiebok som publicerades 1981 inför Motala stads 100-års jubileum, står det att läsa att ”Motalabygden förefaller av fynden att döma ha varit utan bebyggelse ända in i sen järnålder och kanske ännu längre.” och ”… Men Motala saknar över huvud taget fornlämningar”. Denna uppfattning ställdes på ända efter en arkeologisk förundersökning sommaren 1999 som avsåg att utreda medeltida lämningar invid Motala ström.  När arkeologerna från Riksantikvarieämbetets arkeologiska uppdragsverksamhet under ledning av projektledarna Göran Gruber och Fredrik Molin kunde konstatera att de stött på en mängd stenåldersfynd, fick det arkeologiska projektet en ny inriktning som ingen förväntat sig. De fortsatta arkeologiska utgrävningarna som sedan genomförts från 2000 fram till 2019, med några års uppehåll emellan, har satt en helt ny grund för Motalatraktens historia. Denna nya kunskap om traktens tidiga ”rötter” i äldre stenålder, har gett nya ramar som även sätter nytt ljus på tidigare kunskap om Motalas historia som huvudsakligen byggt på skriftliga källor med start från tidig medeltid. Idag vet vi att området kring Motala ström vid Vätterns utlopp varit samlingsplats med en kontinuitet på 9 000 år, vilket gör Motala till en mycket intressant historisk plats.

Denna nya kunskap om de äldsta rötterna i stenåldern utgör än viktig hörnpelare i detta projekts undersökning att utreda förutsättningarna för ett biosfärområde i Motala. Följande framställning av Motalatraktens kulturvärden nedan bygger på relativt färsk data och analyser samt få källor och begränsad litteratur då det gäller den förhistoriska tiden i Motala. Detta kan komma att behöva justeras vartefter nya kunskaper växer fram i framtida arkeologi och historieforskning.

5.1 Kulturhistorisk utveckling
5.1.1 Stenålder i Motala
Mesolitikum 10 000 – 4 000 f.Kr., Jägarstenålder.

Under denna tid livnärde sig människorna på jakt, fiske och insamling av växter. De flesta var säsongsboende och flyttade runt mellan olika boplatser när årstiderna växlade. Stenåldersmänniskan lärde sig utnyttja olika ekologiska nischer och anpassade sig till de förutsättningar som rådde vid tillfället. Man samlade bland annat nötter, rötter, bär blad, insekter och ägg m.m. och förmodligen var kött och fisk hälften eller mindre av maten man åt. Men påverkan av de lokala förutsättningarna var antagligen stor. Man använde lokala råmaterial, flinta och kvarts men också trä, ben och horn. Det hände mycket i landskapet men inte så mycket rent materiellt. Det var en omvälvande tid och mycket lång i jämförelse med vår egen tidsperiod.

Inlandsisen smälter och Vättern blir en havsvik

När senaste istiden började smälta bildades en stor issjö av smältvattnet som vi benämner Baltiska Issjön, 14 500 – 11 500 år sedan. Denna issjö fick ett abrupt avslut då sjön tappades vid norra Billingen ut mot västerhavet. På ungefär ett år sänktes sjön med 25 meter då enorma 10 000 kubikkilometer vatten forsade ut i havet. Ett innanhav, som vi kallar Yoldiahavet, 11 500 – 10 700 år sedan bildades i stället för issjön. Vättern blev en havsvik i detta innanhav. Inlandsisen var tung och pressade ner jordskorpan och efterhand som isen försvann började landmassan höja sig.

Två fynd av de första östgötarna har konstaterats från denna Yoldiahavstid. Ett av fynden är från en plats utanför Tåkern i närheten av Omberg. Det andra fyndet är lämningar på kanaljorden i Motala, vilket kunnat dateras till ca 11 200 f.Kr. Vid dessa två fyndplatser saknas spår av fasta lämningar eller boplatser. Arkeologerna tror att dessa besökare ägnade sig åt fiske eller jakt och att det var ganska kortvariga besök.

Fornvättern bildas ca 8 000 f.Kr.

Med fortsatt landhöjning bröts kontakterna med västerhavet och Yoldiahavet övergick till att bli en sötvattensjö. Detta stadium benämns Ancylussjön, 10 700 – 10 000 år sedan. Den tidigare havsviken Vättern blev genom landhöjningen en insjö, först med ett utlopp troligen vid Billingen. Med tiden försvann även detta utlopp och detta stadium av Vättern benämns för Fornvättern. Från denna tidpunkt har också lämningar hittats i kanaljorden i Motala. En del fasta fiskelämningar som hittats från denna tid tolkar arkeologerna som att man återkom till samma plats vid flera tillfällen. Även om man nu befann sig nära iskanten, är det p.g.a. en klimatomställning ganska varmt i luften ungefär som den värme vi har idag. Detta innebär ökad växtlighet för viltet och då följer människorna med. Det var mycket små befolkningsgrupper vid den här tiden som följde viltet norrut. Eftersom det inte var någon större konkurrens om maten, kan ett rimligt antagande vara att man även drevs av ett intresse att upptäcka och utforska landet norrut samtidigt som man följde efter viltet.

Motala ström bildas ca 7 200 f.Kr.

Genom fortlöpande landhöjning, se avsnitt 6.3.1.5 och underrubrik Fornvättern, steg vattennivån i Fornvätten. Gamla boplatser kom under vatten och nya fick byggas vartefter stranden flyttades uppåt. Vättern som tippade söder ut, då landhöjningen var snabbare i norr, orsakade det förlopp som sedan bildade Motala ström, Vätterns enda utlopp. Detta skedde ca 7 200 f.Kr. och vid denna tid bodde det människor i området. Händelseförloppet var säkerligen dramatiskt och kan betraktas som en naturkatastrof vilket säkerligen skapade stor uppmärksamhet. Ungefär samtidigt som tiden då Motala ström bildas, kan det sensationella fyndet med skallar som låg i botten av en liten sjö intill strömmen, dateras. Två skallar låg panna mot panna och två skallar hade monterats på pålar. Totalt hittades ben från tio vuxna personer och ett spädbarn. Intill skallarna låg bland annat delar av redskap, djurben, stickor och stenflisor.

Strategiskt läge vid Motala ström

Centralområdet vid Motala ströms utlopp från Vättern hade ett mycket bra strategiskt läge, med fantastiska kommunikationsmöjligheter att bland annat kunna ta sig till trakterna i nuvarande Västergötland och de stenåldersgrupper som fanns där, goda fiskemöjligheter vid strömmen, jaktmöjligheter i omgivande skogar och närheten till havet för marint fiske och kontakter med Östersjömänniskorna. Ser man på bosättningarna invid strömmen utmed Strandvägen i Motala, är det ett vidsträckt område med lämningar. Räknas också bosättningarna på norra sidan strömmen, vid Verkstadsvägen, kanaljorden och en ekdunge invid nuvarande resecentrum, är det ca 100 meter boplatslämningar från mesolitisk stenålder, d.v.s. jägarstenåldern.

Bosättningar året runt

Vid utgrävningarna på Strandvägssidan fanns det 7 hyddor, några lite större och några mindre. På Verkstadsvägen fanns det 6 hyddor på ena sidan och ytterligare 4 hyddor på andra sidan, sammanlagt 10 hus vid Motala ström. Det har varit permanenta hus men alla fanns inte samtidigt där, men människor har bott bofast här. Byggnaderna var 8-10 meter långa och 6-8 meter breda och rätt stadiga stolpbyggda hus. Några hus var troligen bebodda på vintern. Arkeologernas analyser pekar på att det har varit aktiviteter året runt på den här platsen. Analyserna bygger på hur fisk tagits upp under olika årstider, bär och fröer från olika säsonger och det vilt som man fångat och ätit. Man konstaterar också att det inte behöver vara samma människor som vistas här året runt, men att det utförs aktiviteter under alla årstider vid dessa permanenta bostäder. Det senast undersökta området är Stenavadet 500 meter väster från Strandvägen längs Vätterns södra strand. Här har man funnit hus med härd i mitten, plats där man slaktat och hanterat djur.

Hantverk – fiske och jakt

När det gäller hantverk så har man hittat stora områden ”slagplatser” där stenhantverk utförts. Det mer anmärkningsvärda är hantverkslämningar av horn och ben som hittats tack vare den gynnsamma miljön för bevarandet av de benföremål som hittats. Några hundra ljusterspetsar i ben och horn finns bland lämningarna, flöten, nätsänket m.m. har hittats.  Allt detta är producerat på platsen, vilket konstaterats genom isotopanalyser. Det är avancerade ben- och hornhantverk tillverkade av skickliga hantverkare som hittats. Detta område är således mycket speciellt. Här finns också bevarade lämningar av jaktspetsar med pilspetsar i flintaegg och olika typer av fågelpilspetsar. Ca 1 000 föremål i ben och horn har hittats, vilket möjliggör fler vetenskapliga analyser. Vardagsföremål såsom olika handtag, mejslar, silar och prylar har bevarats i strömmen, vilket gör platsen väldigt unik och ökar kunskapen om stenåldersmäniskorna.

Gravskick

På platsen har även begravningar skett vid boplatsen. Under väldigt lång tid har man begravt och deponerat människoben här under boplatsens hela period 6 000 – 5 000 f.Kr. Många gravskick finns representerade. Vid denna geografiskt långsträckta boplats har ca 400 dateringar gjorts om boplatsen utan avbrott i dateringsskalan. De som är begravda här är alla östgötar, men behöver inte vara uppväxta på platsen som är en samlingsplats för många.

Vidsträckt samlingsplats unik i Sverige, kanske också i Nordeuropa?

Vid en summering av de arkeologiska fynd som hittills grävts fram, kan man konstatera att det i Motala funnits en mesolitisk samlingsplats vid stenåldern. Här har resurserna varit optimala, många bostäder, specialiserat hantverk, lokal rituell praktik och lokal produktion av de rituella föremål som använts samt begravningar. Denna plats i Motala är med stor sannolikhet en central samlingsplats och väldigt unik på det sätt att det här är en geografiskt vidsträckt plats på en kilometer med sammanhängande lämningar som sträcker sig med 2000-årig kontinuitet. Lägger vi till den fortsatta utvecklingen fram till idag har platsen nyttjats kontinuerligt från stenålder till historisk tid under en period av 9 000 år

5.1.2 Brons- och järnålder i Motala
Bronsåldern 1 700 (2 000) f.Kr – 520 f.Kr i Sverige

Vi vet nästan ingenting om bronsåldern i Motala. Alla stenåldersfynd vid Motala ström gör det troligt att området var attraktivt även under bronsåldern. Det finns gravar, som inte är utgrävda och som troligen är från bronsåldern (eller sen stenålder), runt Nykyrka eventuellt även i Västgöteby, på Djurkällaplatån, och ovanför Jerusalemsbadet. Det finns mängder med fina hällristningar från bronsåldern i Norrköping och även intressanta i Hästholmen. Det borde finnas även här i Motala, men var?

Järnåldern i Motala

Järnåldern indelas i äldre-, romersk järnålder, folkvandringstid och Vendeltid samt avslutas med Vikingatid. Motala ståtar med 3 fornborgar, från folkvandringstid, norr om Motala ström och Boren. Det innebär att befolkningen här har avsatt stora resurser för försvar mot invaderande grupper, troligen från öst. Från Vendeltid, känt för Uppsala högar, finns ett flertal högar och stensättningar i södra delen av vår kommun. Det visar att detta område var betydelsefullt. Eventuellt är Askahögen, mellan Hagebyhöga och Fivelstad, kungsgård från 700- eller 800-talet. Vi bor i Sveriges historia.

5.1.3 Kulturhistoria från medeltid till reformationen
Någon djupare forskning av Motala har inte ansetts vara aktuell tidigare, innan de arkeologiska utgrävningarna gjordes med start 1999. Man ansåg tydligen att det var meningslöst att leta spår efter järnålder och vikingatid. Därmed är uppgifter om det medeltida Motala väldigt begränsade.

Det egentliga Motala fanns på båda sidor av Motala ström. Här låg Motala södra by, Motala norra by, Holm, Hårstorp, Vräknebo och Duvedal samt området vid brofästet som idag benämns som Gästis. Här var det tätt med verksamheter som kvarnar och fiskerianläggningar för lax och ål längs strömmen. Och så såg det ut från medeltid fram till början av 1900-talet. Det som utmärkte denna trakt med fiske och kvarnar utmed Motala ström var att de människor som arbetade och bodde här, inte själva ägde anläggningarna.

Fredrik Ousbäck, den historiker som bl.a. uppdaterat redovisningen om Motalas medeltidshistoria, har delat in Motalas medeltid i fem perioder, som vi följer.

Period 1. Folkungarnas tid. Under tidig medeltid, 1100- och 1200- talet var det stormännen som ägde och kontrollerade verksamheten vid Motala ström. Kung Magnus Ladulås, ur folkungaätten, förlänade år 1288 riddaren Knut Mattsson bland annat en tomt i Motala med tillhörande fiske. Ägaren av Hårstorp var även ägare till Godegård med sin järnproduktion.

Heliga Birgitta i Ulvåsa:

Ungefär 10 km öster om Hårstorp ligger Ulvåsa, invid sjön Boren. År 1316 flyttar Birgitta Birgersdotter, mer känd som heliga Birgitta, in på Ulvåsa i samband med sitt giftemål med riddare Ulf Gudmarsson (Ulvåsaätten), lagman i Närke. Heliga Birgittas mor var Ingeborg Bengtsdotter av Folkungaättens (Bjälboättens) lagmansgren.  Här var en näsborg, skyddad med vallgravar. Platsen kallas idag Birgittas udde. På denna plats hade heliga Birgitta roller som husfru och mor där hon födde åtta barn. Ulf Gudmunsson är omnämnd som riksråd år 1339. Heliga Birgitta tillhörde de rikaste och mest inflytelserika i landet och var under en period hovmästarinna åt kung Magnus Erikssons unga drottning Blanka, Blanche av Namur.

Period 2. Ätten Sparre av Toftas tid.  Ingeborg Ulvsdotter tillhörde en mäktig gren av Folkungaätten och gifte sig med Närkes lagman Knut Mattson Lejonbjälke. Hon blev emellertid änka och gifte om sig med Abjörn Sixtensson Sparre av Tofta. I ett brev från 1296 finns dokumenterad överenskommelse mellan Ingeborg Ulvsdotter och Abjörn Sparre av Tofta om gemensam äganderätt till vissa gods.

Här nämns Hårstorp för första gången. Haroxtorp, d.v.s. Hårstorp var ett tidigt medeltida godskomplex, med torp, tomter, kvarnar och fiskeriverk, var maktens centrum. Här var en näsborg med vallgrav och vindbrygga. Hårstorp var i släkten Sparre av Toftas ägo under ytterligare två generationer fram till Abjörns sonson, riddaren och marsken Karl Ulfsson bytte bort gårdskomplexet till Bo Jonsson Grip år 1369.

Period 3. Bo Jonsson Grips tid. Bo Jonsson Grip ägde en tredjedel av Sverige och hela Finland och var Sveriges rikaste man. När Bo Jonsson Grip blir ägare till Hårstorp år 1369, blir han ägare av det mesta av Motala.  Efter en relativt kort period som ägare till Hårstorp, byter han år 1383 bort hela sitt fastighetsinnehav i Motala till Vadstena kloster. Det är i samband med denna affär som Hårstorp nämns som huvudgård av Motala.

Period 4. Vadstena klosters tid. Förutom bytesaffären med Bo Jonsson Grip, hade kung Magnus Eriksson och drottning Blanka år 1346 testameterat, genom gåvobrev, Vadstena kungsgård. I detta testamente ingick även ”halva torpet Kärsby” och en del fiskevatten och fiskeanläggningar. Fisket med anläggningar var troligen det som senare skulle komma att kallas Kungsfisket. Laxfisket i Motala hade tidigare testamenterats till Vreta kloster. Perioden där Vadstena kloster var ägare av det mesta i Motala, varade i drygt 150 år fram till dess Gustav Vasa under reformationen konfiskerar klostrets alla egendomar.

Period 5. Den statliga perioden. Motala var i princip s.k. kronogods efter Gustav Vasas konfiskation. Gustav Vasa uppförde Motala hus vid södra brofästet till Stora bron. Detta område har i nutid benämnts Gästisområdet. Här bodde Gustav Vasa 1552 i samband med att han gifte sig med Katarina Stenbock i Vadstena klosterkyrka. Han anlade även Fålehagen med statlig hästuppfödning för armén.

5.1.4 Kulturhistoria reformationstiden till 1800-talet
En tid innan Gustav Vasas maktövertagande av riket, hade ett arbete påbörjats med att mer noggrant bestämma ägogränserna för vad som var kronogårdar, skattegårdar och frälsegårdar. Under den äldre Vasatiden fortsatte en omfattande organisering av statsmakten bland annat genom att skapa jordeböcker för att få ordning och reda i statsmaktens skatteunderlag. En stor händelse i Motala under 1500-talet var under det nordiska sjuårskriget, när den danske fältherren Daniel Rantzau stoppades vid Motala ström år 1568. Det var förmodligen då näsborgen vid Hårstorp blev nedbränd, jämte många andra hus, bland annat kungsgården vid brofästet.

Efter det nordiska sjuårskriget följde en relativt lugn period som präglades av återuppbyggnad men också mer fokus på allmänningen norr om Motala by.

I Gustaf Vasas arbete med att stärka statsmakten byggde han upp en armé med start genom Arboga riksmöte 1536. Den organisation som skedde av denna uppbyggnad av armén benämns det äldre indelningsverket. Först bildades ryttarförband och därefter fotfolket. Den militära organisationen utvecklades efterhand under Stormaktstiden genom att rena landskapsregimenten bildades. Slutligen bildades det svenska Indelningsverket med ständigt knekthåll vid riksdagsbeslut år 1682.

I samband med detta gjordes detaljerade inventeringar av gårdarna i hela riket. Detta skedde för att bestämma deras skattekraft i form av hemman och hur ansvaret för att besätta rotarna respektive rusthållen med soldater skulle organiseras. Här genomfördes även en organisation för att avlöna officerare och befälhavare. Genom s.k. ”beställningar” tilldelades en eller flera gårdar beroende på ställning i den militära organisationen. På så sätt hade ryttmästaren Lage Olofsson Oxehufvud vid Östgöta ryttare gården Hårstorp på beställning.

Charlottenborg invid Motala ström
Vid mitten av 1600-talet blev det allt vanligare att högre befäl i armén erhöll förläningar på livstid som sedan gick över att bli ärftliga. Ett exempel på detta är den 29 årige översten och chefen för Östgöta kavalleriregemente Ludvig Wierich Lewenhaupt som år 1651 förlänades med bl.a. Vräknebo vid Motala ström och nära granne med Hårstorp. Här lät överste Lewenhaupt uppföra Charlottensborg, en påkostad slottsbyggnad som fick namnet efter hustrun, grevinnan Charlotte von Hohenlohe-Neuenstein. Även en storartad slottspark anläggdes vid det magnifika slottet. När Hårstorps storhetstid var över tog Charlottenborg över, som det herresäte det var.  Vid den här tiden blev gårdar som beboddes av adeln ett privilegium att fastställda sin gård som sätesgård. Säteriet var ofta ett gårdskomplex av spridda frälsegårdar där man hade befrielse från skatter. Ett exempel på en sådan gård är Lindesnäs, som blev sätesgård efter det att Mårten Hemmingsson blev adlad 1647 under namnet Lindeberg.

När den förmögne bankiren m.m. Louis De Geer kom till Sverige och bland annat hjälpte Sverige med ett lån till Älvsborgs lösen, tog järnhanteringen fart. Efter att ha blivit adlad 1641 kunde han förvärva egendomen i Godegård och kunde utveckla järn- och brukshanteringen enormt i Godegårds bergslag, som kan anses vara Sveriges första bergslag. Louis De Geer och efterkommande ättlingar skapade under 1600- och 1700-talet svensk gruv- och industrihistoria av rang. Inom vårt föreslagna Potentiella biosfärområde finns platsen De Geersfors, som fick namn efter sin ägare. Här påbörjades 1756 järnhantering då en knipp- och manufakturhammare för ämnen till spiksmidet flyttades från Godegårds bruk till denna plats längre söder ut utmed Godegårdsån.

Bergsbönderna som bedrev malmbrytning och järnframställning fick privilegium av Gustav Vasa att lyda under bergslag och att då betala skatt i järn och slippa tas ut i krigstjänst m.m.  Detta gällde i vår trakt framförallt i bergslagen i Godegård och upphörde när järnmalmen tröt. Under landslag från 1691 gällde även gårdar i söder med masugn/hytta t.ex. Västra Rödja, Ånshult och Ringarhult.

Fler bruk som etablerades inom buffertzonen Karlsbysjöarna (se avsnitt 5.3.4) och kommit till under 1600- och 1700-talet, kan nämnas Karlström. Där startades på 1680-talet en bruksverksamhet med stångjärnshammare och masugn. Här är bruksmiljön med bruksgata, fördämningsanläggning delvis intakt. Ett annat bruk var Bona bruk som Godegårds bruks nye ägare Jean Abraham Grill anlade omkring år 1775. Här tillverkades stångjärn, halvfabrikat och verktyg.

Medevi Brunn

1678 grundades Sveriges första surbrunn av Urban Hjärne och friherre Gustaf Soop. Sedan dess har alla svenska regenter besökt och druckit av brunnsvattnet. De flesta byggnaderna i Medevi Brunn är byggnadsminnesförklarade och bland dessa kan nämnas brunnskyrkan, badhuset, lassarettet, Stora brunnsalongen och Sveriges äldsta hotellbyggnad. Mycket känd är också brunnsorkestern som bland annat leder den så kallade grötlunken, med anor från 1870-talet. Medevi Brunn är utpekat som riksintresse för kulturmiljövården.

5.1.5 Motalas kulturhistoria 1800-talet till nutid

Göta kanal och Motala Verkstad

Baltzar Bogislaus von Platen står som staty i centrala Motala, det är det optimala valet av motiv för staden. Han föddes på Rügen, i nuvarande Tyskland, den 29 maj 1766 och dog i Christiania, Oslo, den 6 december 1829. von Platen gjorde karriär inom den svenska flottan, blev statsråd, vice amiral, greve och riksföreståndare i Norge. Det var en framgångsrik karriär, men för oss är anläggandet av Göta kanal viktigast. 1810 blev von Platen ordförande i det nybildade kanalbolaget, samma år påbörjades anläggandet av kanalen. Sveriges största byggnadsverk genom tiderna blev klart 1832. Utan Göta kanal hade inte Motala Verkstad eller staden Motala knappt funnits. Motalas solfjäderformade stadsplan är ett verk av Baltzar von Platen. 1822 anlades Motala Verkstad för underhåll av engelska mudderverk och produktion av slussportsdetaljer. Det blev grunden till ett av Sveriges första moderna företag, som bl. a. tillverkat 400 fartyg, 800 broar, 1300 lokomotiv, Uppsala domkyrka torn på 118 meter och enorma mängder med diskbänkar. Göta kanal är utpekat som riksintresse för kulturmiljövården.

Anläggandet av Göta kanal och Motala Verkstad medförde att brittiskt tekniskt kunnande överfördes till Sverige. Thomas Telford drog kanalens sträckning genom landskapet och Daniel Fraser blev Motala Verkstads första ledare, 1822 – 1843. Påverkan var inte bara ett lyft för den tekniska utvecklingen i Sverige utan även på namngivningen i Motala Verkstads samhälle. Namn som Liverpoolsgatan, Frasergatan och Englandsgatan (nuvarande Järnvägsgatan) är exempel på detta.

5.2 Kulturlandskapet.

Kulturlandskap är ett landskap som människor har påverkat på olika sätt. Näst intill 100 procent av landskapet inom det föreslagna Potentiella biosfärområdet är påverkat av oss människor. Holocen är benämningen av det geologska epok som inleddes för ca 11 700 år sedan, då klimatet blev förhållandevis stabilt och gynnsamt för människan. Nu menar klimatforskarna att vi gått in i en ny geologisk epok, Antrhopocen, där Anthro står för människa. Denna epok är till skillnad från tidigare epoker något som vi människor själva orsakat och har således inte uppstått på grund av förändringar i planeten jordens position i universum etc. Intressant i denna vår enkla studie i projektet är att människan har funnits i stort sett från början av Holocen, från att ha varit jägare och samlare fram till nutidsmänniska som nu upplever övergången till Anthropocen. Stockholm Resilience Centre, under ledning av Johan Rockström, har utvecklat ett koncept de kallar ”Planetens gränser”, där de menar att nio olika miljöproblem finns. Vart och ett av dessa miljöproblem har ett eget gränsvärde. Av dessa har vi idag passerat fyra gränsvärden, vilka är klimatförändringar, förlust av biologisk mångfald, förändrad markanvändning och kväve- och fosforflödena. När vi studerar biosfären ska vi utgå ifrån att allt hänger ihop. I detta avsnitt om vårt kulturlandskap försöker vi göra en mycket förenklad och kort belysning av hur vi påverkat vårt landskap, där det både finns positiv påverkan, såsom hävd av ängs- och betesmarker, och negativ påverkan där vi framförallt de senaste decennierna använt industriella metoder för att exploatera naturen.

Allmänt

Vårt kulturlandskap har formats under ca 9 000 år, vilket är en mycket lång tid. Under stenåldern var det små grupper av familjer som försörjde sig genom jakt och fiske. De första människorna förflyttade sig och anpassade sig till den natur de levde i. I Motala har det visat sig att bostäderna succesivt och tidigt blev permanenta i enkla hyddor och hus. Man levde mer både av och med naturen och lärde sig nyttja de ekosystemtjänster som naturen gav.

Som nämnts ovan vet vi mycket litet om övergången till bronsåldern och den bondekultur som växte fram denna tid.

Odlingslandskapet

Vår bygd är ett resultat av hävd som pågått sedan tiden omkring 6 000-talet f.Kr. då jordbruk och boskapsskötsel introducerades. I början var det troligen i mer lättarbetad jord man odlade i, men att man efter hand, med mer utvecklade verktyg och redskap med inslag av metaller. Både norra och södra Borensbygden har rika förekomster av fornlämningar, som vittnar om en befolkning under järnåldern. De kyrkor som finns i denna del av landskapet, såsom Vinnerstad, Ask, Ekebyborna och Kristberg, tyder på att välbärgade stormannafamiljer etablerat sig tidigt i denna trakt. Här utvecklades antagligen odlingslandskapet tidigt, men under lång tid var landskapet en mosaik av åkermark, småsjöar och sumpmark samt mark med blandskog. Det var först under skedet då man skapade större jordbruksenheter genom att skifta marken, som man började dika ut marken och skapa den slätt vi ser idag.

Övergångsbygden och skogslandskapet

I de södra delarna av buffertzonen Karlsbysjöarna har en mosaik av mindre jordbruk växt fram medan landskapets huvudsakliga påverkan av människan är skogsbruket. Norr om det föreslagna Potentiella biosfärområdet ligger Godegård. Detta är ett område som nyttjats tidigt. Där har yxor från stenåldern och lämningar i form av gravar från järnåldern hittats. Men här har en bergslag utvecklades redan under tidig medeltid. Denna verksamhet med gruvor och järnhantering har troligen också påverkat bygden längre söder ut med den bruksmiljö som vuxit fram. I dessa omgivningar har Svedjebruket bedrivits in på 1800-talet. Svedjebruket har haft en central roll i den svenska skogsbygden och redan vid medeltiden förekom detta allmänt. Det som främst drivit fram svedjebruket är behovet av nyodlingar, som varierat över tid. Syftet med svedjebruk har dels varit att man velat kunna odla säd på svedjemarken eller för att kunna öppna upp marken för lövtäkt, slåtter och bete. När sågverksindustrin växte fram under 1800-talet, upphörde svedjebruket i skogsbygden.

Övergångsbygden intill Vättern

I bygden närmast Vättern var det bland annat användningen av den fina sandstenen utmed Vätternstranden som växte fram. Det var då inte en fråga om förvaltning av naturen, utan ett brukande i form av produktion. Främst var det kvarnstenar som de många kvarnarna var i behov av. Dessa hade etablerats vid Motala ström och trakterna runt Vättern. Ett fint odlingslandskap växte fram i de södra delarna med gårdar och byar som Norra Fredberga, Lindenäs och Djurkälla, vilka låg utmed eller nära Djurkällaplatåns distalkant. På senare tid, 1925, byggde författaren och nobelpristagaren Verner von Heidenstam sitt Övralid för sig och sin kärlek, danskan Katy Bang. Här bodde författaren de sista åren av hans liv. Idag är platsen en av Motalas högt uppskattade pärlor där man kan ta del av det Vätterlandskap som författaren njöt av i fulla drag.

Motala ström

Ett mycket stort ingrepp i Motala ström skedde när viktiga delar av det gamla Motala lades under vatten i samband med byggnationen av Motala kraftverk under åren 1917-1922. Forsar och fall dämdes då upp och mängder av byggnader och anläggningar utmed strömfåran revs. En mycket enkel utgrävning av den gamla näsborgen vid Hårstorp genomfördes. Hårstorps dåvarande herrgårdsbyggnad flyttades till Östermalmsgatan. Någon ordentlig utredning och arkeologisk utgrävning av Motalas viktigaste kulturhistoriska plats gjordes av någon anledning inte. Därmed ligger viktiga uppgifter om Motala under järnålderstid och medeltid helt under vatten.

Motala stad

I takt med att folkmängden växte i industristaden Motala, bebyggdes de norra delarna ut och detta pågick sedan succesivt under förra seklet. Samuelsberg och Ekön intill Bondebacka blev nya bostadsområden. Under det s.k. miljonprogrammet åren 1965-1975 exploaterades området norr om Bispmotala, Ageneshög och Marieberg. På östra sidan om Motala byggdes bostadsområdet Charlottenborg ut under miljonprogrammet. Motala är idag den tredje största tätorten i Östergötland, där befolkningstillväxten planat ut. En större utveckling av infrastrukturen har skett under det förra decenniet där den nya 600 meter långa och vackra Motalabron byggts över det område som i folkmun kallats Skepparpinan.
Klicka hit

6. Slutsats och tankar om framtida insatser
6.1 Slutsats och hur förverkliga tanken om ett biosfärområde?
De slutsatser som kan dras utifrån förstudiens resultat är att idén om att etablera ett bisfärsområde inom Motala kommun har bemöts som positiva. Att Motalatrakten är ett område som uppfyller de kriterier på lämplighet som ställs på ett biosfärområde, anser vi att vår förstudie visar. Det är inte många platser som kan visa upp en bosättning med en 9 000-årig kontinuitet fram till våra dagar. Denna mänskliga närvaro har successivt påverkat landskapet, vilket är intressant att fortsatt fördjupa sig i, för att dra slutsatser och inriktning mot en långsiktigt hållbar utveckling. Förslaget vi lämnar och benämner som ”Potentiellt biosfärområde”, uppfyller de krav som ställs på storlek för att kunna uppfylla biosfärområde tre funktioner att bevara, utveckla och stödja.  Området, både på land och i sjö, har stor betydelse för att bevara biologisk mångfald. Ett exempel som tagits upp är Vättern som mycket viktig dricksvattentäkt, som kan komma att behöva försörja mer än dubbelt så många människor som sker idag. Här har också hela Vätterns avrinningssystem en stor och avgörande betydelse, då Vättern till stora delar får sin tillrinning av nytt vatten via grundvattnet.

Vi bedömer att Motalas möjlighet att fungera som försöksområde för att främja en hållbar utveckling som mycket stora, trots att viktiga intressenter har varit väldigt avvaktande för detta projekt. Då kulturhistoriska utvecklingen avhandlades under ett seminarium, påtalades det intressanta faktum att Motala varit en samlingsplats som från början alstrade mycket kreativitet som resulterat i många innovationer. Utvecklingen av området har ofta visat att ”makten” funnits utanför trakten och att Motalatrakten mer betraktats som en resursplats, vilket kan ha gynnat kreativitet och innovationer. När det gäller intresse och Motalas förmåga att ta sig an de uppgifter som faller inom ramen för ett biosfärområde är vi övertygade om att Motala skulle kunna bli ett gott tillskott i ”biosfärområdes-familjen”.

6.2 Några förslag till åtgärder
·   En fördjupad analys av föreslaget s.k. Potentiellt biosförområde” behöver göras. För detta behöver Motala kommun, eventuellt med bidrag från andra intressenter, tillsätta resurs som kan fullfölja en sådan analys och sedan presentera detta i en förstudie som uppfyller UNESCO:s krav på ansökan att bli biosfärkandidat.

·   En organisation för en blivande biosfärkandidat behöver etableras. Här föreslår vi att en religiöst och politisk oberoende intresseförening bildas förslagsvis på samma sätt som närliggande Biosfärområde Östra Vätterbranterna.

·   Till stöd för ett fortsatt arbete att etablera i biosfärområde som denna förstudie föreslår anser vi att mer officiella kontakter med Biosfärområde Östra Vätterbranterna skapas. Vi bedömer att ett sådant samarbete skulle kunna vara utvecklande för hela Vätterregionen och de båda länen Jönköpings och Östergötlands län.

TANKAR OCH IDÉER KRING HÅLLBAR UTVECKLING INOM ETT BIOSFÄROMRÅDE

Utveckla tillgängligheten till Motalas natur och kultur, både digital och fysiskt samt gör detta utifrån ett jämlikhetsperspektiv.

Utveckla samarbete mellan kommun och lokalsamhället (näringsliv och föreningsliv) att på ett nytt sätt tillgängliggöra en kontinuerlig översiktsprocess där intressenter inom aktuellt område får att tidigt fånga upp behov och idéer som i slutänden kan ge beslutande underlag som stärker legitimiteten och effektiviteten i planeringsprocessen.

Utveckla en modell för hur biosfärområdet skulle kunna samarbeta med landsbygdsutvecklingen. Här borde man utgå från det redan etablerade nätverket för ”Smultronställen” och då lägga till värdefulla natur- och kulturobjekt. En karta skulle kunna tas fram både digitalt och på papper samt presenteras på exempelvis engelska och tyska som bidrar att informationsmaterialet blir mer tillgängligt för alla besökare, även för de som inte är svensktalande.

Samarbeta med den regionala utvecklingsplaneringen och skapa ytterligare fokus på kollektivtrafik i hela landskapet, både för boende och besökare anpassad till turistsäsongen för den senare nämnda gruppen.

Utveckla samarbete med näringslivet och verksamhet där som stödjer positiva miljö- och klimatåtgärder, som t.ex. Svensk Plaståtervinning. En modell för hur konsumenter ska förhålla oss till plastförpackningar etc. kan kanske tas fram gemensamt för att testa och utveckla.

Ett besökscentrum typ naturum skulle kunna tas fram där landskapsutvecklingen och de geologiska, natur- och kultur-värden som finns, visualiseras. Ett samarbete med t.ex. Statens Geologiska Institutet (SGI) och Riksantikvarieämbetet skulle kunna inledas för att skapa och utveckla information för allmänheten där arkeologiska resultat förtydligas i ett visuellt landskap.
Klicka hit

7. Referenser
Litteratur:

1 Guide till Naturen i Motala kommun

2 Guide till Motala Verkstad och Göta kanal

3 Vandring i Bruksbygd, Tjällmo – Godegård

4 Natur Kultur Miljöer i Östergötland, Länsstyrelsen i Östergötlands Län 1983, Planeringsavdelningen

5 Isälvsfält kring norra Vättern, Karl Erik Bergsten, Lund 1943 (Doktorsavhandling)

6 Motala 100 år, Motala historia utgiven av Motala kommun 1981

Internet/hemsidor mm:

7 Skyddad Natur, Naturvårdsverket: https://skyddadnatur.naturvardsverket.se/

8 Länsstyrelsen i Östergötland, Skyddad natur:

https://www.lansstyrelsen.se/ostergotland/natur-och-landsbygd/skyddad-natur.html

9 Statens geotekniska institut (SGI): https://www.swedgeo.se/

10 SMHI, Fakta om Vättern: https://www.smhi.se/kunskapsbanken/hydrologi/fakta-om-vattern-1.4730

11 Vätternvårdsförbundets hemsida: https://www.vattern.org/

12 Biosfärprogrammet Sverige: https://biosfarprogrammet.se/

13 UNESCO Biosfärområden Sverige: https://www.unesco.se/vetenskap/biosfaromraden/

14 Biosfärområde Östra Vätterbranterna: https://www.ostravatterbranterna.se/